Paul Gilbert
Werewolves of Portland

Label: The Players Club/Mascot Label Group
Tre liknande band: Rush/Marty Friedman/Steve Vai

Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Hello North Dakota!
2. My Goodness
3. Werewolves of Portland
4. Professorship at The Leningrad Conservatory
5. Argument About Pie
6. Meaningful
7. I Wanna Cry (Even Though I Ain't Sad)
8. A Thunderous Ovation Shook the Columns
9. Problem-Solving People
10. (You Would Not Be Able to Handle) What I Handle Everyday


Band:
Paul Gilbert


Discography:
King of Clubs (1998)
Flying Dog (1998)
Alligator Farm (2000)
Raw Blues Power (2002)
Burning Organ (2002)
Gilbert Hotel (2003)
Space Ship One (2005)
Get Out of My Yard (2006)
Silence Followed by a Deafening Roar (2008)
United States (2009)
Fuzz Universe (2010)
Vibrato (2012)
Stone Pushing Uphill Man (2014)
I Can Destroy (2016)
Behold Electric Guitar (2019)


Guests:


Info:
Recorded in Opal Studio in Portland with Kevin Hahn

Released 2021-06-04
Reviewed 2021-07-03

Links:
paulgilbert.com
youtube
mascot


read in english

Paul Gilbert är en kompetent gitarrist som varit med på många album, bland annat i banden Racer X och Mr. Big, men han har också en hel räcka med egna soloalster. Detta är det senaste i raden och det har en titel som inspirerats av en annan titel, det kallas Werewolves of Portland och pryds av ett riktigt kul omslag. Det innehåller tio spår som många fått lustiga titlar som kan få en att tro att det står en tänkande person bakom, någon som kanske tänker lite utanför boxen – det kan definitivt behövas argumenteras om paj.

Instrumental rock, men med ett väldigt lyriskt uttryck, gitarrerna sjunger egna melodier såsom en sångare kanske skulle kunnat göra. Det kommer sig av att Gilbert skriver texter och skapar sina låtar utifrån dem, du får till och med lyrik till låtarna så att du kan sjunga med – om du köper albumet. Albumet som är bra producerat, varierat och med en fräsch känsla, Paul Gilbert har ett väldigt personligt uttryck som gör att hans musik lätt noteras. Visst kan man höra vad som inspirerar och en del en del inslag känns väldigt bekanta, men det varieras med det fräscha och lite spännande. Speltiden är dessutom väldigt sansad vilket alltid är positivt för ett album.

Riktigt bra skulle jag vilja påstå, man behöver leta ganska ordentligt om man vill hitta något som känns lite negativt och ingenting känns väl egentligen värt att nämna på den fronten. Musiken känns fräsch, medryckande och underhållande. Det är ett album man gärna bara startar om när den tar slut och som går bra att lyssna på i de flesta sammanhang, Gilbert har lyckats riktigt bra skulle jag vilja påstå. Han får allt att verka så enkelt och självklart, det är definitivt inte enkelt. Och vem behöver sångare när man kan sjunga med i vad gitarren sjunger, det är riktigt imponerande.

Jag kan definitivt rekommendera detta album, det tilltalar på alla sätt. Argument About Pie är kanske mitt främsta spår men alla är riktigt bra, och inledningen känns definitivt värd att nämna för den sätter an tonen riktigt snyggt. Jag tycker då inte att ni ska missa detta finfina album, det är ett album som inte kommer att göra dig besviken.

HHHHHHH